Första blogginlägget på denna sida sommaren. Som en nystart efter en lång semester. Just här och just nu händer saker som handlar om vara i vardagsmagin. Nytt skapande, nya samarbeten och samspelstillfällen, genombrott där mångåriga stagnerade grejer plötsligt faller bort, på olika plan. Kanske finns just nu en möjlighet – och då tänker jag också på samhället som helhet – att ge rum för det som är viktigt. Det innefattar i så fall också ansvaret för att skapa det. För ibland uppstår en lucka i tidens väv och då gäller det att greppa den, som P.O. Enquist skrev i Livläkarens besök. Kanske finns den luckan här och nu, precis som den fanns för upplysningsmannen Struensee under 1700-talet vid det danska hovet. Om jag fick önska så kan den luckan fyllas med ärlighet och med förutsättningar för samverkan som låter människor komma till sin rätt. Med möjligheter att stå för sanningen, att söka vägar bortom kvävande normer och inlärd hjälplöshet. Det handlar om att ta det mandatet.
Så tänkte jag berätta några ord om musikersäsongen 2020! Den har varit både lik och olik tidigare år. Kanske är jag bland de frilansmusiker som ändå klarat sig ok, i o m att jag mest jobbar i småskaliga sammanhang där en hel del har kunnat bli av. Plus att det lades in inspelningsprojekt, med Daniel Bergroth i april och med Trio Bendz mitt i den högsta högsommaren. När nu tiden ändå fanns… Och det blev faktiskt också en del sommarkonserter, medeltids- och renässansprogrammet med Trio Bendz och Torpa Lekare och ett Feelgood-program med pianisten Karin M Nilsson. (Och två bröllop istället för tiotalet, som det varit andra år…)
Under en längre tid har jag också gått med en längtan att göra mer långsiktiga produktioner, med utrymme att också skapa mer av tanke- och idéinnehållet. Att sammanfoga rollerna som musiker och akademiker. När nu kalendern rensade sig själv i våras uppstod utrymme för att just gå in i sådana långsiktiga samarbeten. Mer info kommer förhoppningsvis senare – det finns målsättningar att göra scenisk verkstad och verklighet av dessa projekt under säsongen 20/21.
När jag tänker tillbaka på sommaren minns jag också en midsommardagskonsert i Sörmland. Sommarens första tillfälle i en öppen kyrka, med randiga plastband som stängde av varannan bänk. En sångare ur kören hade valt Josefin Nilssons ”Älska mig” som sitt solostycke. Jag lyssnade på den dagarna innan, och visst fanns berättelserna om Josefin N och hennes livsöde med i tankarna. Efter första genomsjungningen började någon prata om att omkoda låten. Den kan vara en berättelse om kärlek, om ljus och om styrka. Om att stå i sin sanning och att fråga efter det finaste som finns. Där fjärilen flyger genom alla himlar och där alla ögon blinkar av stjärneljus. Det här var i de varma juniveckorna, jag somnade i solen på kyrkogården innan konserten och när vi sedan framförde låten, under den tvåtimmars långa konserten, så hade något förändrats. Fjärilens vingeslag genom rymderna.
Sommaren var också mycket energipåfyllnad och semester. Och nu spirar nya och nygamla kontakter och samarbeten, i smått och stort. Kanske är det lite mindre att leva upp till just nu, men det kan också bli väldigt bra då! Som om det ena ger det andra. Så himla skönt om det kan få vara så.
Herdinna 