Uppsatsen i historia jag arbetat med gångna året handlar om historiebruk och historieskrivning bland kvinnor inom den svenska adeln under den tidigmoderna epoken. Det motsvarar perioden då staten växte sig starkare och mer centraliserade, i Sverige ungefär från Vasasönernas tid under 1500-talets andra hälft, men före den industrialiseringen och den politiska utveckling som syns under 1800-talet.
Kvinnorna vars texter jag skriver om tillhörde högadeln. Gustav Vasa och Erik XIV kunde betrakta den tidigare riksföreståndaren Sten Sture den yngres barn och barnbarn som ett politiskt hot – vilket hos Erik XIV förstärktes av att hans halvbröder var kusiner med sturarna. Kvinnorna inom sturefamiljen gifte sig inom landets ledande högadliga släkter, och flera av dem skrev historiska och politiska texter som avspeglar den maktkamp som pågick, när kungamakten successivt stärkte greppet om samhället.
Det finns ett begrepp som heter emotiv, etablerat av historikern och antropologen William Reddy, som syftar ungefär på hur känslor och politiska agendor uttrycks i förening. Det används för uttalanden som är en kombination av känslouttryck och strategier för att få sin vilja fram eller förbättra sin position. Idén är att känslor inte bara är biologisk hårdvara och inte heller enbart sociala konstruktioner. Om man tänker sig till exempel ett barns ilska att bli fråntagen sin leksak eller politikerns retoriska ”jag blir så upprörd när” är ilskan ett sätt att förbättra ens position i en social kontext. Detsamma kan gälla för andra typer av känslor och känslouttryck.
I de historiska och politiska texter jag analyserat skriver författarna om sin familjs historia i kombination med den politiska historien. Det går att se över tid och generationer hur uttrycket förändras, från direkta och tydliga politiska uttryck under 1500-talet till att författarna alltmer inrättar sig och anpassar sig till makten genom att undvika obekväma ämnen och riskabla händelser. Ofta handlar det om att leva upp till motsägelsefulla krav – som när Anna Banér befinner sig på en och samma gång under kravet på att hedra sin far som hade avrättats av Karl IX och att understödja den etablerade politiska linjen av hänsyn till sina levande anhörigas karriärmöjligheter. Genom att undersöka både det som sägs och det som inte sägs i hennes texter blir det möjligt att lägga ett pussel där det hon uttrycker går att se som uttryck för personliga och politiska agendor i ett, som känslor i kombination med uttryck för att åstadkomma en konkret förändring eller påverka en situation.
Uppsatsen finns att ladda ned och läsa här om någon tycker det låter intressant:
Herdinna 