Matsvinnet hemma är i princip obefintligt. Jag köper helst det jag kan överblicka, dvs råvaror och syrade produkter, mat med få ingredienser och sånt jag vet att jag hinner äta upp. Sen kan jag inte känna till alla delar av framställningsprocessen och kan inte alltid lägga mitt liv på att undersöka det. Tänker att det handlar om att ta de val man kan och vill prioritera, vilket naturligtvis är olika beroende på hur ens livssituation ser ut. Längre fram tänkte jag skriva ett inlägg om beslut och beslutsprocesser – om att försöka hitta ett rimligt förhållningssätt till alla oändliga mängder fakta och rön överallt.
Så mycket av det jag äter är olika kombinerade råvaror. Läsarförslaget om att äta potatisen rå kändes till en början en smula hardcore, men när nypan råriven potatis ätes tillsammans med en citronklyfta märks den ju inte ens. Och kombinerat med pumpakärnor blev det faktiskt gott. På samma sätt går en rå vitlöksklyfta jättebra ihop med yoghurt (s.k. snabbtzatziki) eller honung. Och honung är visst bäst för immunförsvaret om den är producerad i samma område som man själv bor, sägs det.
Smakpreferenser och vanor är så kulturella företeelser, man präglas av omgivningen och sammanhanget.
Rå potatis med pumpakärnor.
Förändringar av vanor eller livsstil kan ju kännas svåra så länge de upplevs som tråkiga uppoffringar eller påtvingade åtgärder. Min egen filosofi är att bara börja nånstans och vara glad för de positiva valen. Sen får man väl i mån av tid evaluera de mindre bra valen och helt oavsett försöka förlåta sig själv. Fick också frågan om jag har fortsatt laga mat enligt den här principen även när omständigheterna medger annat och ja, det har aldrig funnits nån anledning att ändra på det. Jag behöver ju faktiskt inte ta ställning till om det är av miljöskäl, hälsoskäl, tidsskäl eller ekonomiska skäl, det går på ett ut.
Herdinna 