De här intensiva dagarna mitt emellan sommar och höst. På väg hem från joggingtur häromdagen ser jag äpplena på grannens gräsmatta. Hälften nyfallet och hälften redan för gammalt. Enligt principen om att våga fråga om det man vill ha – och vara beredd på att ta ett nej – ringer jag på, presenterar mig och frågar om jag skulle kunna få ta vara på frukten. Ett glatt ansikte tillbaka och naturligtvis får jag gärna plocka, både äpplena och från plommonträdet bakom huset. Söta, goda gula plommon. Jag frågar om hon vill ha något tillbaka, äppelmos till frysen t.ex, men nej inte alls, hon är bara glad att få slippa plocka. Det blir ett par vändor med olika kassar, hon kommer ut en sväng och vi pratar om hennes barns studentfest tidigare i somras. Går hem, kokar äppelmos med skal på och fyller frysen med frukt. Allt detta överflöd som bara finns. Och så fått lära känna en granne också.
En lång sommar, på alla sätt. Fotbolls-VM redan en evighet sen. Men än kan man gå barfota i gräset. Det är väl ändå något av ens födslorätt.
Nya husdjur: kefir-svamparna! Äter mjölksockret och gör den godaste filmjölkish-en. Importerade från Danmark. Där finns inte samma filmjölkskultur som i Sverige och min väninna Ida var så förvånad att jag kunde tycka det var gott. Förr eller senare när de har vuxit till sig så bör jag kunna dela med mig.
Herdinna 