Beslutsfattande

För vi är ju i den situationen att väldigt många valmöjligheter är oss givna. Vad vi ska göra, vad vi ska tro på och leva efter, i ett mer eller mindre obegränsat informationsflöde. Om det handlar om livsstilsval, att välja hälsosamt eller klimatvänligt eller vad det nu är, blir det lätt att antingen helt stänga av, att inte orka ta ställning till alla alternativ, eller att fastna i att alla beslut blir svåra, långdragna, ångestfyllda.

För de här ämnena kan bli så otroligt laddade, kännas kravfulla eller bli känsliga. Om det handlar om miljöfrågor – även om de flesta är överens om att radikala förändringar behövs så skapar det motstånd, tanken på att det en själv som ska behöva ta det ansvaret. Eller kanske handlar det snarare om att de strukturer vi lever i är så inarbetade att man inte vet var man ska börja? En maktlöshetskänsla som skapar motstånd. Eller när det handlar om att ta hälsosamma val, (och här har jag varit i flera långa samtal och diskussioner på sistone,) vad är rimligt att säga, berätta, förespråka? Det som är peppande för någon är kravfullt för en annan. Var och en måste ta alla dessa beslut själv och är samtidigt så utsatt för andras åsikter, blickar och tyckanden, verkliga eller inbillade. Jag tänker att det är stor skillnad på att berätta vad man själv gör och att säga att någon annan gör fel. Och för egen del har jag nånstans landat i att det inte är lönt att göra besluten svåra. De är inte värda att ha ångest över, för den energin kan användas till annat. (Så lätt det låter, men det är inte ett förhållningssätt som kommit helt gratis.)

Det är frågor som också hela tiden återkommer i vanliga och i sociala media, allt detta överflöd av information om produkterna, tingen, maten, träningen, informationen, besluten. Mitt eget förhållningssätt är ungefär såhär: när information kommer i min väg kan jag läsa och ta till mig, memorera och göra det jag tycker länns vettigt och som passar in i mitt liv. Och när rön och åsikter spretar behöver jag inte välja vad jag tror på, för det känns ofta inte mänskligt möjligt att överblicka. Men jag kan däremot vara nyfiken, testa och sedan göra det jag trivs med, med full frihet att slippa ha en åsikt. Kanske är det ett förhållningssätt som inte förlänger mitt liv med en dag, eller planetens överlevnadschanser minsta smula. Men det är ett sätt som jag tycker går att leva med.