Så blev black friday en dag mer präglad av protesterna mot den än av själva evenemanget. Kanske första gången det blev så tydligt, att det mest självklara valet lika gärna kan vara att välja bort. Kanske lättast med en dag som till skillnad från halloween, alla hjärtans dag eller jul inte har något uppenbart innehåll utöver själva konsumtionen. Eller jo: precis som halloween också under förkristen tid var en tid för att tacka för sommaren och gå in i den kalla årstiden, så hade även november sin karaktär – som en tid för eftertanke. Dessutom har själva begreppet black friday visst också något att göra med händelser under kvinnornas rösträttskamp i England. En protestdag.
Att evaluera, välja och välja bort. Minns en gång för ett antal år sen när jag kom fram till målsättningen att alltid ha redskapen till att kunna sysselsätta mig själv, och att kunna göra det gratis. Vara beredd att plocka ned det överflödiga och avstå från det spektakulära. Tänk om det finns en punkt när tillräckligt många stenar lagts på vågen och bägaren tippar över? Även om det tog tid är det en vacker dag en självklarhet att kvinnor har rösträtt. Eller som när #metoo kom för ett drygt år sedan, och vad man tidigare visste enbart inom sina privata sammanhang blev plötsligt en del av det offentliga samtalet. Ett paradigm som byttes ut över en vecka. Tänk om det är på samma sätt med konsumtionskulturen, ett paradigm som kan förändras?
Alla ofullkomligheter och bakslag till trots finns det ändå ett starkt och kompromisslöst värde i de där förändringarna. Inte minst för att det öppnar möjligheter att också arbeta med det som ligger bortom de uppenbara konfliktytorna. Det är något som jag tycker har blivit tydligt den här hösten, på så många områden. Att saker och ting kommit upp till ytan, fått lov att bli uppenbart och samtidigt komplext, ta plats och ta tid. Finns inte lika mycket att gömma sig bakom längre. Hur förhåller vi oss egenligen till varann, hur jobbar vi tillsammans, hur får vi saker och ting att fungera?
Herdinna 