Rapport från Scenkonstgalan

På sätt och vis är frilansmusikerskapet kameleontandets konst. Alla dessa olika situationer en befinner sig i! Bröllopsmässa, gemenskapsträff, studiojobb, körledare, visklubb, ikväll scenkonstgala. (För att inte nämna sekreterartjänsten, designuppdragen och logistikuppgifterna.)

Kanske mest spännande när världarna krockar. Att jobba under nya arbetsformer där det uppstår ny och utmanande gruppdynamik. Eller att se nya kulturer, som på scenkonstgalan på Storan ikväll där Ocarinavaginan var nominerad, och där publiken kändes som en representation av teatersverige. Teaterkulturen en annan än musikerkulturen, olika tankesätt, olika arbetssätt. Social, gruppdynamisk och politisk på ett annat sätt, kanske inte nödvändigtvis mer eller mindre, bättre eller sämre (eller det kan vara tankar för en annan dag), men annorlunda. I arbetsmetoder, i själva konstuttrycken och i hur man pratar om konsten. Ikväll i guld och glitter och rosa ballonger. Men också med prat om hur medel och ork ska räcka, om jorden ska hålla och om en värld som skakar. Och två eller tre gånger om kultursituationen i Skåne nu efter valet. Det pratas om det som nya tider, kärvare tider, som kräver nya kreativa former. Slutnumret ”vart blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare värld?”

52323678_2008644645900360_7538028897128939520_n

En av de intressanta föreställningar som var nominerade ikväll var Mångfaldens magasin: http://www.dansinitiativet.se/maringngfaldens-magasin.html – Som jag inte vet mer om än att de skapar platsbundna dansföreställningar i gammalt magasin som var uthyrt till tyskarna under andra världskriget.

Kom att tänka på min egen största teaterupplevelse, med Ghita Nørby i Köpenhamn, i ”Besök av en gammal dam”, som visst sattes upp i Stockholm häromåret också. Hur hon kom hem till sin uppväxtby och tog hämnd på sin ungdomskärlek genom att med sina pengar vända hans by emot honom. Hur man får följa, steg för steg, hur byinvånarna från att överhuvudtaget inte kunna tänka sig att skada honom, sakta och smygande börjar vackla. Hur gott och ont, rätt och fel, aldrig blir glasklart.

En nygammal upplevelse för mig ikväll också, den äldre herren som spontant reagerade med en beklagande blick när jag berättade att jag är frilansmusiker, spelar i kyrkor, på visklubb, i studio, leder körer… Det är såpass sällan det händer att jag förvånade mig över att han utgick från att det var ett oönskat val. När det för mig tvärtom är ett aktivt val som jag trivs med.

52323701_2293716110847338_9053944046703083520_n

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s