Vad är ett känslomässigt normalspektra?

För ett par månader sedan befann jag mig på en fest och fick höra kommentaren ”Men oj, bor du i Göteborg, där vågar man väl knappt röra sig ute? Man har ju hört så mycket, Nordstan, Brunnsparken…” Jag svarade något i stil med ”Jag har aldrig känt mig otrygg där, även om man såklart är utsatt för vissa övertalningar att göra det.” Och jag vet inte om det var för att hen förstod mig eller inte förstod mig, som konversationen tog slut där. Hade jag däremot svarat något annat så hade vi mötts i en gemensam bild, bekräftat varandra och skapat samhörighet. Tillsammans byggt upp en tankevärld, ett paradigm, narrativ. Det finns olika ord för det. Skapat en känsla, också. Otrygghet är en känsla som kan vara politisk gångbar (till skillnad från t.ex. svartsjuka). Men heller inte alla aspekter av otrygghet är politiskt gångbara. Personen ifråga var till exempel helt ointresserad av att veta hur pass trygg eller otrygg jag känner mig med brandskyddet i min lägenhet, lösenordsskyddet på min dator, eller med att gå genom Brunnsparken av den anledningen att spårvagnar och bussar kommer körande från de mest oväntade vinklar.

Jag tror Greta Thunberg, som idag tog emot Expressens pris för årets kvinna, är inne på nåt liknande: ” – När jag fick klimatintresset släckte jag lampor och drog ur kontakter och laddare hemma. Mina föräldrar blev först oroliga att det var ett ticks, ett tvång, och gick runt och tände och sade att man inte fick ge efter för tvång. Då de såg att elräkningen hade sjunkit insåg de att det gjorde skillnad.” ( https://www.expressen.se/nyheter/qs/greta-thunberg-jag-har-alltid-varit-annorlunda-/ )

Det där normalspektrat, som återskapas och omförhandlas. Som gör olika känslor och uttryck olika socialt gångbara. Och som i mer eller mindre hög grad beror på vilka intressen och frågor som prioriteras i sammanhanget. Och där alla sociala grupperingar och kulturer gör mer eller mindre olika. Vissa menar att i själva verket alla mänskliga uttryck är inom normalspektrat och att därmed alla de neuropsykiatriska diagnoser som vi idag använder oss av skulle vara sociala konstruktioner. Kanske går det aldrig att veta exakt vad som är vad? Då skulle vi väl behöva skilja på social och biologisk prägling, och det kan vi inte. Inte inom överskådlig tid, kanske aldrig?