Att vara i politik

Nu är det snart ett år sen jag gick med i centern och jag tänkte passa på att dela lite tankar kring det. En erfarenhet för egen del handlar om formandet av ett känslospektra. (För jag tänker till stor del så, att känslospektra är sådant man just formar och förändrar genom livet, mer eller mindre medvetet och självvalt.) Att jag kliver mer in i situationer där jag får tillfälle att diskutera något ur ett centerperspektiv, och väl också blir något mindre benägen att gilla när någon delat ett bra tal av Olof Palme. En form av försiktighet eller anpassning, som också delvis var en farhåga med att gå med – att jag skulle tumma på min frihet. Å andra sidan kan samma sak också betraktas som att bara kliva in på en delvis annan arena. Som ger en annan slags frihet och ett annat manöverutrymme, andra sociala ytor i andra sammanhang. Det att vara med i en partigrupp blir en gemenskap i sig. Och själva ramverket, alla de praktiska att-göra-politik-ytorna är också en erfarenhet att ta del av.

Nästa tanke är att det politiska spektrat är en sån liten del av det samlade spektrat. En slags mittemellan-nivå, som bara delvis motsvarar de stora samhällsströmningarna, filosofier och existentialism, och som både är och inte är privatvardags- och känslofrågor. En annan iakttagelse är att det ganska snabbt uppstår en skillnad mellan vad som är min lilla pluttiga erfarenhet av detta sammanhang hittills, och de frågor jag får om de politiska sammanhangen. De uppfattningar jag möter bland vänner och bekanta är många gånger ganska långt ifrån det jag upplever, och då är det ändå personer som är orienterade och intresserade i samhällsfrågor på det hela taget.

Så häri ligger också nån slags fråga eller undran kring skillnaden mellan att medverka eller inte – en skillnad som kanhända också gör det steget stort att ta, jag vet inte. Lyssnade på kommunfullmäktige i måndags, på en dragning av John Holmberg, Chalmers. Som handlade om att göra på nya sätt för att utveckla och säkra upp de demokratiska systemen. Kvällen handlade bl.a. om den klyfta mellan olika åsiktsgrupperingar som växer fram online och hur farlig den är för samhällsklimatet. Paradoxen kring hur människors engagemang ska kunna användas på ett konstruktivt sätt, som kan gynna både politiker och ickepolitiker, i den bästa av världar där det finns ett sammanhang mellan filosofi- politik- och vardagsnivåerna, samtidigt som paradoxen är den att det väl inte alltid kan hänga ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s