Nu har jag skrivit klart b-uppsatsen i konstvetenskap och därmed också plockat hem de sista poängen till en kandidatexamen med historia som huvudämne. Uppsatsen handlar om Högsbo kyrka där jag haft övningslokal sen 2007, spelat konserter och jobbat deltid som kyrkomusiker. Och där jag hade förmånen att få träffa Christina Ahlstedt som jobbade där då och i henne få en slags mentor, en kontakt som utan att säga för mycket blev livsavgörande. Jag fick ta del av hennes stora kunskaper, om livsstrategier och om ett tankesätt om livet som en helhet. Om att vara snäll mot sig själv och mot världen och emot sin omgivning utan motsättning, om att både i tanke och handling visa vad kyrkan kan ha potential att vara.
Själva uppsatsen handlar om arkitekturen, om kyrkans tillkomst i en ny stadsdel under 1960-talet och om hur jag tolkar arkitekternas sätt att bygga in sociala rum i byggnaden. Om hur där skapades förutsättningar i själva konstruktionen för kyrkan att bli en mångsidig social mötesplats. Om hur arkitekterna plockade upp och förhöll sig till församlingskommitténs önskemål – hur bygger man egentligen en kyrka i en funkisförort under rekordåren? Hur tänkte man kring människors sociala och andliga behov, och hur skulle kyrkan kunna fånga upp de behoven och få dem att möta kyrkans förutsättningar? Diskussioner som väl är lika aktuella idag som då.
Jag bifogar uppsatsen här: B-uppsats Högsbo kyrka – ifall att någon skulle vara intresserad av att se närmare på den. Nu är det sommarlov!
Herdinna 