Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås!
Starka trupper har enligt TT
nått Thermopyle, Greklands lås.
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.
Det är Hjalmar Gullberg som skriver. Hjalmar Gullberg som kunde den klassiska grekiska gudavärlden och kulturen, som under 30-talet hade översatt dramerna och använde sig av dem i sin egen diktning. Och han skriver om Karin Boye, vars liv tog slut just under desamma dagar som slutstriderna stod i Grekland och landet ockuperades, i april 1941. Karin Boye, som också hon älskade och kunde den grekiska kulturen, som nyligen hade rest i landet och som inte ville uppleva det ockuperat av tredje rikets arméer.
Mycket mörk och med stora ögon;
klädd i resdräkt när hon försvann.
Kanske söker hon bortom sekler,
dit en spårhund ej vägen fann,
frihetspasset, där Spartas hjältar
valde döden till sista man.
För man letade ju efter henne i dagar, innan hon hittades invid den där stenen. Kyla, tabletter, grad av viljeakt, vem vet. Gullberg låter henne ge sig ut på en resa, en resa som går från den sakliga TT-rapporteringen och pekar tusentals år bort, till antikens slag vid Thermopyle mellan Sparta och en numerärt överlägsen persisk här, ett slag som kanske var ett självmordsuppdrag men kom att innebära en seger. Den lilla handplockade armén som stannade kvar och förvarade det trånga passet tillräckligt länge för att resten skulle hinna sätta sig i säkerhet.
Ej har Nike med segerkransen
krönt vid flöjtspel och harposlag,
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag.
Hyllningskören skall evigt handla
om Leonidas’ nederlag.
Dikten var också för Gullberg ett sätt att få säga vad som inte var helt säkert att säga då, när Hitlers stjärna stod som högst. Tryggare att säga det i poesins form – att den som verkar osårbar och har mest makt nu, det är inte den vi kommer hylla om tvåtusenfyrahundra år. Och Karin Boye blir en av alla dem som ger sitt liv längs vägen.
För Thermopyle i vårt hjärta,
måste några ge livet än.
Denna dag stiger ned till Hades,
följd av stolta hellenska män,
mycket mörk och med stora ögon,
deras syster och döda vän.
Herdinna 