Nationaldagsfirande och flockimmunitet

När nu alla lärt sig vad flockimmunitet är så borde begreppet kunna prövas på även andra företeelser än illasinnade virus – exempelvis på nationalism: Under min grundskoletid på 90-talet var 6/6 en dag som nämndes närmast i förbigående. Röd dag sen 2005 och de senaste åren uppfattar jag att firandet tagit fart, både på facebook och analogt. Det positiva, somriga och inkluderande firandet har alltså växt fram ungefär samma år som SD vuxit. Det kan såklart vara en tillfällighet, men helt oavsett är nationalismen som rörelse en gemensam nämnare. Jag tänker att när flaggviftandet blir legio, något som många gör, så uppstår en gemenskap kring det, där vars och ens känslor och anledningar att delta varken kan eller behöver specificeras. Därmed uppstår mer gemenskap också för dem som firar av skäl jag själv skulle definiera som högerpopulistiska. Gränserna mellan företeelserna suddas ut.

När det nu är som det är, är det inte bara att göra bästa möjliga av det? För egen del väljer jag helst bort 6/6-firande…men har inte tackat nej till jobb av den anledningen…och det vore energislöseri att störa sig på att andra firar…och så sitter jag ändå kvar där och äter jordgubbar. Det är sommar och sol och de utsuddade gränserna blir också mina. Men om tanken gäller nationalismen som företeelse så är alla dessa aspekter dess barn. Och om det stämmer att flockimmunitet sänks och gränser suddas ut bör det gälla även andra änden av skalan – att rekryteringsbasen breddas också till sfärer där nationalism blir högerpopulism. En högstadieklasskompis delar Carl Johan De Geers ”skända flaggan” varje 6/6 – en teckning från 1967 som var en protest mot Vietnamkriget. De senaste par åren, men inte innan dess, har den delningen orsakat ilska i hans kommentarsfält. Upplevelsen att exercerande av proggvänsterskap 6 juni är något dåligt – till och med ett acceptabelt skäl att bli arg – finns och syns de facto mer nu än för några år sen. Kanske, tänker jag, för att flockimmuniteten mot (aggressiv) nationalism sänkts. Hur man sen värderar det är individuellt.

Med det sagt, sen då? Jag tänker att det som så mycket just nu handlar om uppmärksamhet: Var vill man vara? Vilka fester vill en delta i? Vilka tankar är intressanta att fördjupa? Somt kan falla bort, ibland med strid och ibland utan. Vakuumet vi lever i just nu kan göra det möjligt, samtidigt som det också gör mycket oförutsägbart. Det som var ett hot ifjol kan antingen växa, eller vara överspelat och desarmerat nu. I detta blir vi också aktörer. Kan välja och välja bort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s