Årets tema har varit Alice Tegnér, och har resulterat i en masteruppsats och i en teaterföreställning. Ämnet dök upp närmast ur ingenstans, med början för ett par år sedan när en körsångare efterlyste Majas visa på repertoaren. En annan dag skulle jag spela ett postludium till en gudstjänst och valde Sov du lilla videung för det var ju så himla varmt den vintern. Sen ville Alecentern ha ett underhållningsprogram till ett årsmöte, och musikprogrammet byggdes ut till ett manus som också blev ett uppsatsämne. Teaterföreställningen kommer ges som lunchteater på Göteborgs stadsteater i höst, med kollegorna Thomas Lagerberg och Pierre Torwald. https://stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/2021-2022/dagens-lunchteater-hosten-2021/alice-tegner/ – biljettsläpp i augusti.
Och om någon skulle vilja kika på uppsatsen så säg till, så skickar jag över den!
Det går att se många likheter mellan Alices tid och vår egen. Det är samma ämnen som väcker känslor och debatter i samhället – nationalismen, kvinnosaken och frågan om huruvida människor har ett egenansvar för sin hälsa och lycka. När jag började läsa på för ungefär ett år sen var detta också en första ingång till ämnet – att det finns så mycket likheter. Också likheter med hennes musikertillvaro såsom den beskrivs av författarna: Ett musikerliv i gränslandet mellan offentligt och privat, där avlönat och oavlönat arbete går ihop i en egen logik och där kollegorna och samarbetspartnerna också är livets nära relationer.
En av tanketrådarna är att Alice Tegnér som person, kändis och företeelse kan tolkas på många olika sätt. Hon blev folkkär och hyllad som få under sin samtid, hon var en av de första stora mediaberömdheterna, och hon kunde beskrivas som i det närmaste essensen av godhet. Under efterkrigstiden gick hon ur mode och blev en gammeldags vistant, och på senare tid har hon istället kommit att uppfattas som en kvinnlig tonsättare, som mötte svårigheter och motarbetades i den klassiska branschen, just för att hon var kvinna. Själv tillät hon sig att prova tankar och skriva på många olika sätt i sina brev och dagböcker. Hon kombinerade en stark vilja med pragmatisk anpassningsförmåga, och höll samman bitarna delvis med en slags idealistisk livssyn som idag kan uppfattas som rätt främmande. Det har medfört att hennes verksamhet, tankar och texter har kunnat uppfattas på många olika sätt av eftervärlden. Det finns många olika tänkbara agendor och filter som kan läggas på henne, och var och en kan tolka henne utefter sina förutsättningar. Det ställer också frågan till historievetenskapen och kultursektorn om vad vi gör med de komplexa aktörerna, dem som inte så lätt låter sig sortera in i ett fack.
Herdinna 