Lyssnade på ett digitalt föredrag i pedagogik förra veckan, som handlade om anonymitet, autenticitet och autonomi. Hur mycket är man beredd att berätta om sig själv, hur viktigt är det att uppleva sig själv som äkta och hur mycket självbestämmande trivs man med? Vad är viktigast och hur hittar man avvägningen? Främst handlade det om … Fortsätt läsa Om Alice Tegnér, autenticitet och självbestämmande.

Fri tolkning av en vacker och mångtydig sång. Skymningen faller och kvällen blir natt. Här står ett barn som har skrikit en kvart. Här står en unge som ingen hör på. Kom unge, säg, varför skriker du så? Det är inledningen på Olle Adolphsons visa ”Vem”, som finns att lyssna på här. Den vuxne går … Fortsätt läsa Vem – Olle Adolphson

Sommaren 2009 flyttade jag tillbaka till Köpenhamn, var mellan utbildningar och hade ingen aning om vad jag skulle göra. Hyrde rum i andrahand av vänner, sommarjobbade i vården och sen med att sälja program på operan, och kände mig rätt så utkastad i all universums osäkerhet. Började skriva dagbok, med tanken att bygga ihop pusselbitar … Fortsätt läsa Mitt i natten

Midvintermorgon och sol. Mycket som står still nu, eller kanske går på tomgång, finns knappt något att säga om läget som inte redan är sagt och knappt nån annan samhällsdebatt kvar att förhålla sig till heller. På en 4:e advent-spelning igår dök frågan upp om vad som hade hänt om den här pandemin kommit för … Fortsätt läsa Midvintermorgon!

Joe Biden vann och det ser ut att gå vägen – att de amerikanska institutionerna är starka nog. Både svindlande och hoppingivande. I SVT:s Agenda i söndags debatterades valet. Jimmie Åkesson tog inte tydligt avstånd från Trumps agerande, ”jag vet inte om jag är rätt person att recensera det han gör,” (21.30) och Annie Lööf … Fortsätt läsa Amerikanska valet i Agenda

Igårkväll med Sussi på konstmuseet på Götaplatsen. Vi gick samma digitala C-kurs i konstvetenskap ifjol. Och om jag nu hade skrivit opponeringstexten till henne i tid, så hade jag inte letat upp henne på Facebook för att meddela att nu äntligen ligger texten där på sajten, och då hade vi inte pratat ihop oss innan … Fortsätt läsa Konstmuseet och historien som skrivs om.

Läser en kulturdebattartikel i Göteborgsposten. Artikeln är en kommentar till en journalist som i något sammanhang ställt frågan om hur trovärdigt det är att en skådis under en och samma säsong figurerar både som knarklangare i en netflixserie och pollenallergiker i en reklamfilm. Krönikeförfattaren tar det som ett exempel på att identitetspolitiken gått för långt; … Fortsätt läsa Identitetspolitik och bortom

https://videopress.com/v/RmV3WTlU?preloadContent=metadata Det här är Christina Ahlstedt som är bland de klokaste människorna jag känner. Vi träffades när jag flyttade till Göteborg 2007 och fick tillgång till övningslokal i Högsbo församling. Christina jobbade där då, med samtal, grupper och föreläsningar, vi hamnade på samma våningsplan, började luncha, dricka kaffe och prata, och jag fick låna så … Fortsätt läsa Samtal med Christina Ahlstedt

I dagarna har jag fått anledning att fundera över hur mycket metakunskaper musikutövande ger. Alltifrån bråkräkning till samarbetsträning, att kunna göra sin egen grej och samtidigt ta in omgivningen. Har det att göra med att man genom musiken så uppenbart använder hela sig själv, att det tar kroppen, intellektet och känslorna i anspråk på en … Fortsätt läsa Musiken och pandemin (spaning).

Den där känslan av att vilja stå på centralen och sticka en bok i händerna på alla som passerar förbi. Den måste ju bara bli läst. Kvinnor och äppelträd, Moa Martinssons debutroman från 1933, med de där otroligt levande berättelserna som hon bara med nöd och näppe får in i romanens form. Som om scenerna … Fortsätt läsa Kvinnor och äppelträd